The Reflecting Skin, Philip Ridley
När jag läser Ray Bradburys Dandelion Wine tänker jag på Philip Ridleys oroande, djupt suggestiva film The Reflecting Fields (Det gyllene fältet på svenska), säkert den bästa film som aldrig återutgetts på dvd. En ung pojke på 50-talet får för sig att grannkvinnan är vampyr, så han försöker övertala sin äldre bror - spelad av Viggo Mortensen - att inte träffa henne. Samtidigt kör Döden omkring i en stor svart cadillac och raggar upp pojkens kompisar för att våldta och mörda dem - pojkens pappa är själv pedofil, men oskyldig till pojkarnas försvinnanden, men det får ändå katastrofala följder: det här kan erinra om hur unga kvinnor försvinner och hittas mördade i Bradburys roman, där den lika symboliske som konkrete mördaren går under namnet The Lonely One. Polisen som utreder morden i Ridleys film saknar ett öga och en hand. Några år senare gjorde Ridley den betydligt sämre The Passion of Darkly Noon, trots att den påminner mer om en Flannery O´Connor-novell än något annat. Nu ser jag att han håller på att filma sin tredje film, som i bästa fall får premiär nästa år, fjorton år efter Darkly Noon: den heter Heartless, och det ryktas om att min gamle favoritskådespelare Timothy Spall ska vara med.

är inte det där jonas thente på bilden?
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=2786
ps, jag vill fråga en sak: siri h. talar om elizabeth bowen, att hon gillar henne. har du läst något av henne? jag vet inte var jag ska börja.