Pulver
Nyaste numret av Ett lysande namn handlar om pulver, och jag har skrivit en text, oklart hur den ska definieras. Jag snabbläste Hoffmanns novell "Sandmannen" och Freuds essä om das Unheimliche, bara för att upptäcka att jag inte hade nytta av någondera, när jag ville skriva om sömnpulver. Som vanligt är jag i gott sällskap, och det finns mycket att upptäcka för den med någorlunda lokalsinne. Det går också att lyssna på när jag på redaktionens uppmaning står i ett pulverregn och läser min egen text.
Sagolikt bra. Har alltid känt ett obehag när jag läser Sandmannen, men din essä klarar sig fint utan Hoffmann.
Otroligt. Men varför kan jag inte lyssna till det? Vad är det för program?
varfor inte kalla det "dikt"...
Fin text om insomnandets existentiella villkor. Apropå sömnens och nattens kulturhistoria, se även Ulf Erikssons essäsamling Natten, vakenheten (2007) som beskriver nattens och mörkrets skiftande innebörder och kulturella referensramar både i poesin och i kulturhistorien. Bernurs förra text i Ett lysande namn var kanske ännu starkare än den här om sömnpulver. Den tidigare, på temat människan är monstret, ingick ju i nr 7 av tidskriften.
Tips till er som inte kan ladda ner: högerklicka på Björns länk och välj "spara mål som".
Björn:
"I de flesta språk heter det något som på svenska skulle bli ’sängrum’, medan vi har valt det kyskare alternativet ’sovrum’, liksom för att utesluta andra sysselsättningar än sådant som utförs med händerna på täcket."
I engelskan och de romanska språk jag har inblick i, ja - men på det stora kulturspråket tyska heter det Schlafzimmer, vilket är synonymt med svenskans term.
Ohhh Björn febrig får du mig, väcker mig ur mitt celibat slummer. Första raden och du låter likt Max von Sydows karaktär Johan Borg i vargtimmen.
Varför skrev ingen om mig?
När jag slutade som läkare efter nattlig jourtjänstgöring ungefär en gång i veckan i knappt 15 års tid ville jag bara en sak.... zzzzz... sova. Om man på grund av arbete tvingats vara vaken kan man inte nog uppskatta sömnens helande frid. Ändå känner jag igen det du skriver om från olika skeden av livet, inte minst som barn.
Nåväl: jag tackar för beröm och invändningar, och det ligger ingen falsk blygsamhet bakom när jag säger att jag är mer stolt över mina läsare än över vad jag har skrivit. Sannerligen: att ha så bra läsare är en ynnest.
Jo, det går nog att hitta flera språk som i likhet med svenskan har satsat på ett kyskare alternativ för sängrummet, men jag tänkte nog i sammanhanget mest på engelskan, franskan, spanskan och italienskan. Men jag är ingen språkmänniska, och det var inte heller syftet med formuleringen, att den skulle vara heltäckande, generell.
Jag minns att A. Alvarez skrev en essäbok Night, som rentav lär finnas på svenska. Den kan rekommenderas mot sömnlöshet.
Ja, den här texten är förstås ett återvändande till barndomen, men jag tänker också på när mina egna barn var riktigt små, och hur dåligt man sov som förälder. Periodvis är jag tillbaka i den där dåliga sömnen, vars enda försonande bidrag är frikostiga drömmar.
Som en av dina elever och således klart yngre har jag svårt att förstå rädslan för sömnen. Min drake heter LÄTTJA, modern internet och ursprunget ett ungt sinne som inte kan sortera information. Om det är något som ska ersätta idrottstimmar på låg-, mellan- och högstadiet så borde det vara drakbekämpning, att lära sig att faktiskt använda tiden till något man både vill och har ork för. Uttrycken "mediabrus" och distraktion har sällan varit mer relevanta. Men jag förstår ändå din ?produktion?, det krävs bara viss kompatibilitet när jag läser. För att belägga empiriskt: http://technology.timesonline.co.uk/tol/news/techandweb/theweb/article4362950.ece