Om debutromaner
Det är kanske inte så konstigt att så många väljer Gösta Berlings saga, även om det är ett lite tråkigt val. Ville man ha mer oväntade överlag hade man ju kunnat lägga en tidsgräns bakåt. Å andra sidan kan det ju vara bra (eller livsfarligt) att i debutantsammanhang komma ihåg att även nobelpristagare har debuterat en gång i tiden. Och det var ju ändå flera som nämnde Autisterna...
lätt att jag håller med! operation b!! även om jag är selma och stickan-fan
Alltid lika roligt att läsa en sådan här rundfrågning där många bestämt sig för att vara helt ärliga, vilket får åtminstone mig att höja på ögonbrynen några gånger. Roligt att många av deckarförfattarna får på pälsen. Överhuvudtaget verkar det som att bilan faller till orden; "Men litteratur är det ju inte" / "Det här är riktig litteratur", vilket gör mig nyfiken på vad var och en egentligen menar när de använder det ordet. Strindberg är naturligtvis med, om än ofta, verkar det, av orsaker som kan förklaras utifrån anmälarens erfarenhet av svenska/litteraturundervisning, dvs man har fått förklarat för sig varför RR är så viktig. Roligast är dock Skugge och Birro för att de så hjälplöst blottar sina svagaste sidor. Skugge trackar bidragstagande författare, och låter då precis som enkätens hackkyckling Guillou. Ingen av dem kan bara förstå de bidragstagandes prestation - ändå är de egendomligt nog avundssjuka. Birro dissar Jonas Hassen Khemiri som blåsts upp hejdlöst som ung och lovande på senare tid (delvis oförtjänt). Birro skulle ge sin högra hand för att få byta, men jag gillar verkligen hans val av Claes Holmströms tredje stenen från solen, den var för mig vad Jack aldrig var. Min egen bästa titel; Joseph Hellers Någonting har hänt; kan det bli mer allmängiltigt och samtidigt mer olycksbådande?
en rolig bonus var frågan om bästa titeln. jag trodde jag var ensam om att tvångsmässigt återkomma till "du har inte rätt att inte älska mig". har aldrig läst boken men titeln är fantastiskt bra och det tyckte även två av intervjuobjekten.