bernur

I höstas gav mig läsningen av Claire Castillons novellsamling Insekt en sömnlös hotellnatt i Göteborg, men det var det nästan värt. Inte riktigt lika drabbad blir jag av den senaste novellsamlingen av den här unga fransyskan, Man kan inte hindra ett litet hjärta från att älska, men jag imponeras av finessen när hon varierar ett tema i tjugotre variationer - i den föregående boken undersökte hon modersrollen, och här är det parrelationen som blir ämnet för hennes granskning.

Inte mindre än fjorton olika översättare har förlaget sekwa anlitat - en av dem Ylva Lindberg från Högskolan i Jönköping, men det blir ändå inte spretigare än ämnet i sig, som Castillon gör sitt bästa för att hålla samman. Med skoningslös igenkänning visar hon ämnets allmängiltighet.

Castillon undviker flabbet och de enkla poängernas humor: snarare är hon sardonisk och elak i sina studier över parrelationernas bedräglighet; hon hittar irritationen, småsakerna som skaver. Likaså skyr hon överdrifterna och lättfattligheten: hon har upptäckt "berusningen i ett kanske", med hennes egen formulering. Situationerna går mot groteskerierna, och hennes uppfattning om realism är befriande och omfattande, utan att ge avkall på troheten mot verkligheten.

Paren är dåligt synkade i de här novellerna. Det går att jämföra med engelsmannen Dan Rhodes bok Skeppsbrott, som i ett hundra hyperkorta texter också belyste kärlekstemat utifrån ett skruvat, småelakt perspektiv, med oförutsägbara upplösningar. Även här är det oförutsägbart: dock riskerar Castillons förkärlek för det oväntade att ligga henne i fatet, då just frambesvärjandet av oväntade skeenden lätt blir en metod, en upprepning - ett maner, med nyckfullheter för nyckfullhetens skull.

En typisk novell heter "Lunka på", och är en lättlurad kvinnas monolog: få saker är så irriterande som att följa någon som irriterar sig på allt, och få saker är lika meningslösa som att följa en korkad person i spåren i det enda syftet att vi ska fatta hur korkad hon är - all svensk hipp hipp-humor går ut på det. Också Castillon lunkar på, och läsaren anpassar sin läsning efter alla överraskningseffekter, tills de successivt avtar och sedermera uteblir.

Det är ändå en uppfriskande bok, även om man imponeras mest av hur författarens fantasi firar triumfer än av värdet i de sanningar hon trots allt uppenbarar, när hon vågar sig på att ställa de förbjudna frågorna, och följa de olovliga tankarna till sitt slut. På så sätt är det modigt och stilfullt.