bernur

Exakt hur dör musik?

som längtan efter livslust

Det finns rytm och liv och driv

Kanske

Antingen eller gäller

Inga tillsatser

Som dissekerande fysikelev är jag positiv

sluta vara så jävla pretto

Det riktigt yr runt öronen

någon tappar en penna i golvet

Sen blir det svedjebruk och återbruk igen

Det väger massor, som förr i tiden

Jag försöker se det i genomskärning

att illustrera ljudet av oceanen

Låter helt klart som en säker och utdragen död

Som om de inte kan välja,

som de varken vet ut eller in,

som om de inget har på hjärtat

Jag måste ju ta dem på allvar

Jag spärrar upp öronen som om jag hört frisk luft

Det är inte en ironisk krusning i sikte någonstans.

Vad är detta? Modernistisk dikt? Snarare found poem. I gårdagens DN gjorde sig Malena Rydell lustig över Linda Rosings blogg, och lät de taffligt skrivna inläggen bli en dikt, i en notis som någon slumrande vikarierande redaktör lät passera. Att raljera över andra människors särskrivningar känns ganska unket som journalistisk metod: dessutom blir det lätt att kasta sten i glashus (snarare elfenbetnstorn). Och så där kan man dessutom göra med vilken text som helst, till exempel Malena Rydells egna skivrecensioner. Jag orkade inte leta längre än två av hennes senaste, om Sigur Ros och Jacob Felländer, men en dikt blev det.