bernur

I min gröna ungdom, mellanstadiet, läste jag febrilt alla Ian Flemings romaner om James Bond, och blev senare en aning förvånad över att filmerna var så mycket innehållsrikare. Fast egentligen minns jag inte detaljerna i romanerna: snarare är det minnet av hur det patinerade  gulnade pappret kändes (tjockt, nästan som kartong), den angenäma doften av lim, damm, gammal trycksvärta, och en gnutta kallsvett - eller om det var jag själv som bidrog med det sistnämnda.

I år, 28 maj, var det exakt 100 år sedan Ian Fleming föddes, och det firades i England genom att man gav uppdraget åt den habile romanförfattaren Sebastian Faulks att skriva en helt ny roman om 007. Nu har andra tagit vid efter Fleming tidigare, men den här gången handlar det om att Faulks, som det står på omslaget till I djävulens tjänst. En James Bond-roman, "skriver som Ian Fleming" - en dubbeltydig mening: antingen skriver han i dennes namn, eller imiterar hans stil.

Som sagt: minnet är försåtligt, och jag kan ha fel, men troligen har Faulks gjort sina efterforskningar på ett grundligt sätt. Exakt så här platt berättade var Flemings förmodligen originalböcker om agenten. En skurk som alltid är mer djävulsk än den föregående, och en Bond som alltid är i lite sämre skick än förra gången: ärrad, mentalt slutkörd, och den stora frågan är om det inte blivit dags att pensionera sig. Eller tänker han ta sig an ett uppdrag till? Gissa det du.

Vore jag elva år hade jag kanske blivit mindre uttråkad av den här paraden av logiska falluckor, korkade vakter, schablonmässiga skurkar. Dessutom är boken dåligt översatt, full av slarvfel (troligen snabbt översatt, då den redan föreligger på svenska, en handvändning efter den engelska utgåvan). Ingen översättare kan dock rädda Faulks inkompetenta handlag med intrigen, som är en transportsträcka av förutsägbarheter.

En sak som jag ändå minns från Flemings romaner var hur det finns ett homosexuellt tema som löper som en undertråd genom flera av delarna i serien, exempelvis Scaramangos påstående att en man som inte kan vissla är homosexuell (gissa vad jag ägnade de närmsta åren åt). Här kallas en bög för Carmen, och det finns åtskilligt i Bonds egna beteende som antyder att hans intresse för damer håller på att svalna. Ge honom ett par böcker till, så ... Fast, låt inte Faulks skriva dem.