Gud?
Inte när du är rädd, inte när du är förtvivlad ska du be: det är den själviskes bön om snabb lindring.
Det verkar förenklande att kategoriskt reducera bön till en vädjan om lindring i sådana situationer. Bön kan vara så mycket mer. Man kan lika gärna säga att man i smärtan och ångesten är närmare Gud än annars.
Visserligen: men jag misstänker att många använder Gud i egoistiskt syfte, som en desperat utväg. Och jo: det finns många betydelser i ordet 'bön'. Kanske just att du är närmare Gud vid smärta och ångest är en anledning att inte behöva be just då: han är redan där - - -
Är inte Gud alltid där (om han över huvud taget är där)?
Jag är inte heller säker på att religion är absolut oförenligt med ett visst mått egoism, och det verkar rimligt att vända sig till Gud i både svåra och "vanliga" stunder. Att endast utöva sin tro när inga problem föreligger verkar lite väl riskfritt - jag föreställer mig att tron prövas i svåra situationer.
Det som jag framför allt reagerade på är att din framställning är rätt kategorisk. Den stämmer säkert för en del människor, men kan samtidigt vara hemskt fel för andra. Det är en sak om det är en personlig åsikt om den egna religionsutövningen, men i din kommentar öppnar du för ett större perspektiv.
Nå, detta skulle kunna bli en spännande diskussion, men här är väl inte rätta platsen för en sådan? Ett förtydligande är, för övrigt, kanske också på sin plats: jag kallar mig agnostiker och ser mig ej som religiös, och såsom lärare i religionskunskap misstänker jag att mina åsikter präglas av religionsämnets toleranssträvan. I den finns givetvis en nivelleringsrisk. Jag utesluter alltså inte att jag kan ha helt fel i dessa frågor. Dina eventuella personliga trosuppfattningar varken vill eller kan jag ge mig på. Det som intresserar mig är de vidare perspektiven.
Men jag kan bara tala för mig själv (och knappt det). Min definition av religiositet ligger närmare att göra sig av med det egna jaget, ställa sina egna behov åt sidan.
Intressant kommentar. Men jag kan inte kalla mig något alls, inte ens ateist, eller agnostiker. Men jag håller med om de vidare perspektiven (Björling?).
Religion är kanske: att låta någon annan ta kontrollen över ditt liv eftersom det är bäst för dig då denna någon känner dig in i minsta detalj (mer än du känner dig själv) och vill dig enbart gott. du gör det för ditt eget (och t o m hela mänsklighetens) bästa.