bernur

I NY Times gör Alison McCulloch en sammanställning av fem översatta romaner, och i hennes korta krönika ingår Bengt Ohlssons Gregorius: lite lustigt att den här boken får så översvallande lovord (tidigare prisad i England), när den är ett ganska blekt utnyttjande av Söderbergs gamle romangestalt. Mitt mest betstående intryck av Gregorius var dess ordrikhet, dess ojämna ordflöde - stundtals bedårande, men oftare utmattande, och märkligt ointressant, ungefär som att Gregorius blev mindre intressant som figur efter Ohlssons genomlysning.