Din vän datamaskinen, Pär Thörn
Det är en bok omöjlig att beskriva eller skriva om: mitt bibliotek stämplar och placerar den i den otympliga kategorin "skönlitteratur" (romaner), när den lika gärna kunde fått hamna bland HC 03 (lyriken), eller på O (Samhällsvetenskap) eller P (Teknik, kommunikationer), eller någon annanstans. Det är Pär Thörns kufiska Din vän datamaskinen. För hela familjen som har gett mig huvudbry.
Här gäller det att hålla reda på parenteserna, upptäcker jag, då ett ord kan följas av inte mindre än fem tecken ))))): ska jag då förväntas gå tillbaka och kolla hur Thörn har fått ihop aritmetiken? Nä, det överlåter jag vänligen åt författaren. Som här introducerar en viss datamaskin, som sägs existera i fem tusen exemplar. Just föreliggande har ägts av Ralf Nederlund, och ägs nu av Roj Byfors, och om vi skippar parenteserna - ett inslag som blir lite tvångsmässigt, krampartat - är det ändå vanvettigt viktigt med detaljerna: ja, det är detaljerna som är allt här, verkar det som.
Boken är som ett studentikost spex signerat någon som förläst sig på Erik Beckman, och som sådant troligen roligare att skriva än att läsa. Den påhittade datorn är fyndig nog, men roligt är det nästan bara när den redovisar ett antal olika svenskars svar på frågorna "VAD HÄNDER EFTER DÖDEN?" och "VAD ÄR DET FÖR FEL PÅ SVERIGE?" Där har Thörn avlyssnat bra, för hans svar i olika former känns autentiska, roliga och genomtänkta - lätt igenkännbara egoister samsas med godtrogna blåögda nationalister och nationsmasochister, ateister och andra.
Dataspelsromantik, fotnoter som sväller ut i sin iver att fånga in allt med sina digressioner, lager på lager, textuella möbiusband, allehanda experiment på uppkokta textrester. Det är då en humor som gör mig mest uttråkad. Thörn kan inte heller avstå från att ironisera över sitt eget projekt: "en litteratur måste formges som en läsande allmänhet förväntar sig att litteratur alltid har sett ut". Hade det inte varit för sådana förnumstigheter: en misstanke att han koketterar, får boken att ge ett sökt uttryck, skulle jag kanske ha uppskattat den mer.
Men som sagt: lite roligt har man, med sitt höjda ögonbryn, i huvudbryet. Ännu roligare hade det varit om Thörn hade skippat det självmedvetna koketterandet med sin excentricitet.
The boy with the Thörn in his side