bernur

I den nymornade tidningen Expressen recenserar Nils Schwartz Cormac McCarthys roman Vägen, flera månader efter det svenska utgivningsdatumet, och drygt ett och ett halvt år efter det amerikanska (jag skrev om den i december 2006): lustigt nog berör han delvis samma olustiga tanke som jag slogs av när jag nyligen läste om den på svenska - att den kan ses som ett försvar av att det är det amerikanska som står för den goda mänskligheten. Schwartz är imponerad, men förblir kallsinnig till romanen. Men att gnälla på vad McCarthy inte har skrivit om - en mor och hennes dotter - känns ogint. Eller ska författare vara någon slags statistisk byrå?