(Barn)domen
Att jag grottar ned mig i Ray Bradburys barndomsvurm beror inte på att jag blivit nostalgisk eller att jag idealiserar min egen barndom - nä, jag har inga illusioner kring den tiden, för det mesta var för djävligt. Jag mobbades under hela mellanstadiet av några killar som var tre år äldre, och även om de sällan gick lika långt som jag fruktade, var hoten och misstanken att det skulle spåra ur tillräckligt för att göra hela tillvaron till en plåga: fantasin var en förbannelse under den här tiden, då jag föreställde mig allt möjligt, det ena värre än det andra - här grundlades en livslång pessimism, misstänker jag, nu i efterhand. Jag minns fortfarande hur äckliga jag tyckte att de var när de såg på mig, och hur ännu äckligare de tedde sig när de öppnade munnen för att prata. Det var ett slag i magen på väg till skolan, bränna underarmen med cigaretter, tvinga mig att klä av mig (hur perversa var de inte?), och kanske något ytterligare, som jag lyckats förtränga. När man är barn förstoras alla känslor, och jag blev under de här åren värdelös. Visst kan jag som vuxen hitta de förmildrande omständigheterna: det är högst troligt att de själva levde dåliga liv, och att det var synd om dem - det kanske var någon förälder som slog dem, vad vet jag. Men jag har inte förlåtit dem: jag är inte den förlåtande typen. Det är lika svårt att förlåta som det är att glömma.
Är på din sida. Skriv en bok!
på tal om nostalgi:
http://www.believermag.com/exclusives/?read=interviewpierson
okej, det funkar visst inte - klicka på Melissa..Parson..s..
http://www.believermag.com/exclusives/
Starkt skrivet! Jag håller med Helvetica: Skriv en bok!
Hej, jag läste Lispector. "stjärnans ögonblick" och nu läser jag "levande vatten". Ja, jag vet inte vad jag ska säga. "Levande vatten talar mer till mig, lättare att förhålla sig till. Hade svårt för den manliga berättaren i den första, vet inte hur jag ska relatera till honom. Hjälp?
Jag har en känsla av att om du hade velat skriva en bok så hade du gjort det för längsedan. Min hälsning till dig på tackkortet, studentdagen, var just "Skriv en bok!" vill jag minnas.
Är du den där sortens människa som söker hämnd då? Vilken typ av hämnd eller omfattningen av den låter jag var osagt.
Jag kanske uttryckte mig lite tvärsäkert om det där med bokskrivandet. Viljan att skriva en bok är någonting som många av oss går och bär på och hur det är i ditt fall det vet jag naturligtvis ingenting om.
Bongo ja, är det värt mödan. Hur gammal är du nu?
För att gå på mellanstadiet ser du rätt så ung ut på kortet. Skriv inte en bok! Det är för jävligt jobbigt och något helt annat än att blogga.
Hej Bernur!
Ingen ska behöva vara så rädd som du var som liten pojke, det är visst och sant. Men visst och sant är också detta: att bara den som vet hur svårt det är att vara barn, att vara ung,kan bli en bra pedagog och svensklärare.
Dina tankar om litteratur och liv har förhöjt min tillvaro de sista dagarna. Trots att innehållet i mina senaste böcker ("52 kvinnliga författare" från 2007 och höstens "Fantasy och reality. Unga böcker") nog inte lockar dig värst mycket - så finns det en seriositet, när det gäller just litteratur och liv, som vi delar.
Hädanefter kommer jag att alltid med tacksamhet följa ditt genrösa bloggskrivande.
Kul att läsa att du haft en av mina allra bästa vänner, Raoul, som lärare och att du gillar min kollega Annelie.
Jag skulle önska att du skrev mer om den bok jag senast avnjutit = Jag är allt du drömt av Ali Smith.
Gunnare Ekelöf. Ja. Har du läst hans postuma rader om det viktiga i att "återgå till skissen"?
De raderna är min brygga.
Lena
P S Kanske ska du ända läsa en (1) ungdomasroman? Den heter: Intet.
Bokskrivande ... nja ... Jag läste ALi Smiths roman innan den fanns på engelska, The Accidental, och gillade den fantastiskt mycket, och läste upp ett utdrag i en klass (Adams). Hälsa gärna till Raoul, han var min handledare när jag skrev en dålig D-uppsats om Bret Easton Ellis: han gillade inte Less Than Zero, men var till stor hjälp ändå, och den kursen, Engelska D, lärde mig väldigt mycket om postkolonial engelsk litteratur.
Ja, jag är inte mellanstadiegammal på kortet, men jag hittade inget annat kort i datorn.
Lispector: läs Hélène Cixous texter om "Clarice", där finns all hjälp.
"Är du den där sortens människa som söker hämnd då?" Jag söker inte medvetet hämnd, snarare ett passivt bittert oförsonligt hat, som jag aldrig riktigt tar itu med: men mina fiender ska inte vara alltför säkra - någon gång - - -