ALTernativet
Sent omsider hittade första numret av tidskriften Atlas Litterära Tidskrift fram till Jönköping också, bara några månader försenad. Jag var först knappt intresserad av innehållet: Raymond Carver tröttnade jag på för sjutton arton år sedan, innan hans inflytande på svensk novellkonst blev pinsamt, och för mig är det helt ointressant hur viktig hans redaktörs strykningar och ändringar var för hans minimalistiska stil - fler svenska författare borde ha lika noggranna och framför allt auktoritära redaktörer. I Amerika är det mycket vanligare: så är exempelvis Bret Easton Ellis första roman Less Than Zero i mycket beroende av Ellis lärares förslag till ändringar. I tidskriften också ett pratsjukt snack mellan Anne Swärd och Peter Kihlgård: den senare är precis som jag hade förväntat odrägligt självupptagen och pretentiös, och kommer gärna med exotiska termer, som till min förvåning måste förklaras för Swärd, en författare som jag gillar - ord som 'entropi', 'denaturering', 'amplifiering', med mera. Deras diskussion om skrivande är hela tiden grundläggande, lite småflamsig, och hela tiden angelägen att visa hur mycket de respekterar och uppskattar varandra. På ett helt annat plan rör sig förstås samtalet mellan historikern Pierre Nora och romanförfattaren Jonathan Littell, vars debutroman De välvilliga kommer på svenska strax. Där finns både beundran och kritik från intervjuarens sida, och Littells svar glider ibland ut i essäform, i sin iver att berätta om - inte stoltsera med - djupa faktakunskaper.