bernur

Att vuxna människor använder ord som 'nycklen', 'tatt' och 'systämet' kanske kan accepteras även av en petnoga svensklärare, men när flosklerna mörbultat öronen och sinnet i en dryg halvtimme känner jag hur värken sprider sig i hela kroppen (ni vet, "eleverna är kärnverksamheten", "IT är ett underbart verktyg för pedagogiskt arbete"), och jag känner mig lätt vimsig av allt prat om skarpt läge, halvskarpt läge, slött läge ... Att sedan ta del av kommunens power point med käcka ord som det redan tidigare odödligförklarade "just-in-time", teckningar på elever med keps på huvudet, särskrivningar som "7-9 skolor" (alltså inte antalet skolor, utan det som förr hette högstadiet), eller att ingen av eleverna på den modellskola de har ritat upp heter Ahmed eller Muhammed, utan alla heter Ida, Agnes, Filip och så vidare - det är ett bägaren rinner över-ögonblick! Men det kom mer: en propagandafilm från Skolverket inför det förestående besöket, med en valiumdrypande berättarröst som långsamt hamrar in budskapet att det är v-i-k-t-i-g-t med Skolverkets besök, och några lärare som prozacleende berättar om hur glada de är att Skolverket tittar in på deras skola. Filmen var gjord av ett företag som heter Killing-gänget - nä, men de hette "Good World AB [sic]". Jag cyklar hem, längtar till den sömn som ska ta mig ur den här mardrömmen, och ska nu avnjuta en ljuvligt god Plopp medan jag lyssnar på Morrisseys "I Like You" ("Why do you think I let you get away ...").