bernur

Jag måtte ha haft en himla tur tidigare, för i dag har jag varit hos tandläkaren, eller -hygienisten, och aldrig har det gjort så här ont. Hon gjorde ett beskedligt intryck, den blonda hygienisten (tills hon tog på sig det barskgröna munskyddet och plastkåpan, och lyfte den vassaste av tingestar - då förvandlades hon till en figur i Hostel-filmerna). Hela käken är öm nu, och det känns som att ha blivit slagen, en erfarenhet jag svävat i lycklig ovisshet om ända sedan jag blev misshandlad i Boden av tre lokala dagdrivare, bara för att jag - nåja, det var mitt eget fel - som vanligt. Hemma sitter jag och suckar, säger till min fru att det värsta med tandläkarbesöket inte är smärtan i sig, utan vetskapen att det kan göra ännu ondare om några sekunder. - Visst, svarar hon glatt, ungefär som det var varje gång jag har fött barn.