bernur

Det är förstås småaktigt att klaga över den här mardrömmen, som det blir allt svårare att vakna upp ur. När jag fortsätter söka efter linjerade papper hittar jag tusentals rutade papper, som någon sadistisk människa har lämpat av där enbart för att reta mig (ja, min paranoia närmar sig Maja Lundgren-proportioner). Det värsta är att ingen annan verkar tycka att det är underligt att det inte finns linjerade papper - men vad blir då nästa steg? Att det inte finns några pennor heller, och att vi ska lägga ut vår undervisning på något virtuellt rum som heter datorplattform, eller att alla lärare på skolan sätts i arbetsläger där vi får tvångsblogga vad lektionerna ska innehålla. Och det är punktering på cykeln, liksom för att understryka hur djävlig den här veckan kommer att bli. I morgon börjar vi ha inspelningar på IB, och jag kan bara gissa vad makterna kommer att sabba först: bandspelaren eller mikrofonen eller att de skickar in en lärare för att avbryta lektionen för att förbereda ett fysikexperiment. Om jag hade något gammalt att dra över mig skulle jag göra det nu.