bernur

Sven-Eric Liedman, en vis man, skriver i DN om de nya begreppen för kunskap, och att det som tidigare var bildning har nu blivit nyckelkompetenser. För enkelhetens skull har Europas kloka huvuden enats om åtta olika kompetenser: fyra hårda och fyra mjuka. De hårda är (antecknar ni?): behärskning av det egna språket; behärskning av främmande språk; matematik, naturvetenskap och teknologi; samt digital kompetens. De mjuka är: "lära att lära"; social och medborgerlig kompetens; initiativförmåga och företagaranda (det hette entreprenörskap i den skrotade nya gymnasieskolan); samt kulturell medvetenhet och kulturella uttrycksformer. Blir jag matt? Nja, men misstänksam jämt när paketerade lösningar presenteras. Vad då åtta? Jo, jag vet att den liggande åttan är ett evighetstecken, men varför nöja sig med just åtta? Och det är lite dagisaktigt att använda just nyckeln som metafor: här känns det som att den låser in lika gärna som den låser upp. Och jag instämmer i Liedmans retoriska fråga när han har räknat upp alla åtta kompetenser: "Vem fyller måttet här?"