bernur

I Sosseblaskan skriver Sara Stridsberg om Lolita, och det är en vacker text: "bortförd av en löjeväckande låtsaslärd så kallad gentleman som tycker om att svänga sig med franska och Baudelaire och Rimbaud och som kommer att muta dig med serietidningar och ännu flera glassbarer och språkets onda smycken, en man som är mån om sina looks och sina metaforer och som begär dig med en passion och en övertygelse och ett språk som kommer att bli hela din värld", i en text som vibrerar av närsynthet och grandios identifikation, blandar essän med fiktionen, recensionen med dikten, när hon visar att enda sättet att skriva om Nabokov är passionerat obalanserat okritiskt - att det är plågsamt svårt att läsa och följa Humberts besatthet.