bernur

I Ord & Bild, den gamla luringen till tidskrift, som har temanummer med ett knippe yngre ryska författare (men jag hinner inte läsa, bara trånsucka och tänka "en annan gång", eftersom jag är inne i a killer schedule), hittar jag ändock ännu en recension av Maja Lundgrens Myggor och tigrar: men den här gången skriven av Klara Bengtsson, och hon har fått utrymme, och tillåtit sig själv att skriva en lång och genomarbetad text, överlägset den mest ambitiösa och bästa genomgången av romanen. Recensionen är personligt skriven, av en skribent som vågar blotta sig, säga saker som kan uppfattas som lite löjliga, men framför allt visar hon varför Lundgrens bok är både angelägen och tråkig. Hon är en av få kritiker som tagit upp de självbiografiska inslagen, med bitbarnet Maja, och vad detta har haft för betydelse för henne som författare.