Poeten Aase Berg är den femte som
nomineras till DN:s årliga kulturpris, ett ganska fånigt tilltag där de låter musiker tävla mot teatermänniskor, författare, konstnärer och filmare - det är nästan lika löjligt dumt som att säga vem som är bäst idrottare av Charlotte Kalla och Stefan Holm. Men det är en fin presentation av Berg, som har bosatt sig i Hälsingland (bara det inte påverkar hennes barns dialekt allt för mycket), med fina fotografier av den obligatoriska poetkatten, och en rörande historia om hennes dåliga bilkörning (det har sagts förr, av mig, att poeter inte kan köra bil - jag har själv hamnat i diket då jag skjutsats av en poet). Efter att ha talat sig varm för sin mörkerrädsla och den farliga skogen har hon också bra råd till den som blir rädd av andra saker, som poesi: "Ta det lugnt, och kräv inte omedelbar förståelse. Våga stå ut med det obegripliga, kanske klarnar ett mönster på sikt. Jag har alltid varit nyfiken på det som andra tycker är värdelöst, och det tror jag är en ingång i poesin också: bejaka det värdelösa, det som inte tycks leda någon särskild stans." Jag har alltid rådgivit den som skrivit sig tom att bjuda in och uppmuntra det dåliga skrivandet, för det leder någon stans. Jag tror att jag kommer ihåg att också Ann Jäderlund sagt något liknande, det kan ha varit i en intervju med Anders Olsson i De Nios årskalender 2003 (?): "det dåliga är också en kvalité som intresserar mig, vad vi menar med dåligt. Jag vill tänja på den gränsen."
