bernur

Olyckskorparna satt på brevbärarens axel när han delade ut årets sista några dagar försenade nummer av Lyrikvännen, eftersom det är ett dubbelnummer, och som alla vet är i tidskriftsvärlden dubbelnumren ett tydligt tecken på att nedläggningen är nära förestående - men jag har en känsla av att alla som jobbat med Lyrikvännen de senaste drygt tio åren har skrivit som om nästa nummer vore det sista. Det här numret var efterlängtat, eftersom det skulle handla om sångtexter - och så får vi en dåligt skriven dikt om Morrissey, skriven som om Lindegrens "Vid Shelleys hav" aldrig existerat, med några fjantiga försök till översättningar av Morrisseys sångtexter, en dålig text om Patti Smith (en text som mest handlar om Neil Young). Men också en lysande självlysande bra text av Therese Bohman om Jarvis Cocker och Pulp. Allra sämst skriver ändå Jan Sigurd - efter att ha använt Per Gessle som exempel på en bra textförfattare kliar han sig i sitt jazzskägg och undrar varför det inte finns någon humor inom popen, när det är så vanligt inom jazzzzzen ... Och så har hans text hamnat precis efter Jarvis-texten, och Jarvis är en av de roligaste människorna som har funnits. I detta massiva dubbelnummer (drygt 200 sidor) finns förstås en del som är bra också, en del glädjande också, som den första svenska översättningen någonsin av Dylan Thomas majestätiskt vackra dikt "Do Not Go Gently Into That Good Night", tyvärr något svagt översatt av den annars så duglige Lars-Inge Nilsson.