bernur

Som en illustration till den urgamla tesen att det inte går att känna sig själv påminner min fru mig om något som utspelade sig för ganska länge sedan, när vi hade känt varandra ett år eller så. Trots att det som hon syftade på är något som säkert många människor skulle tycka var någonting betydelsefullt eller avgörande, hade jag helt glömt det - och ändå handlade det uteslutande om mig själv, så det var inte frågan om något exempel på självupptagenhet: snarare motsatsen. Det som jag påmindes om utspelade sig under några veckor, och jag har alltså knappt tänkt på det, åtminstone de senaste drygt tio åren. Där ser man - - -