bernur

Vi har en lektion där eleverna ger fina Tranströmeranalyser, och jag imponeras storligen, och tänker på att det har skrivits så många texter som har handlat om hans förhållande till musik, vatten, religion, resor, konst, pingis, psykologin - men ingen har skrivit om mörkret. Ändå, när jag läser hans samlade verk stryker jag under alla referenser till mörkret, och han frambesvärjer ofta ett mörker i sina dikter, och det är så påtagligt. Men ingen har skrivit om det: måste det bli jag som gör det? Vi är återigen inne på religionen i en av hans dikter, och precis när vi har talat om Gud blir det strömavbrott (för första gången på mina snart tio år på skolan): det skulle kunna gå att dra en slutsats här, men vi rycker på axlarna, och fortsätter analysera, nu i mörker (här avbryter jag, innan symboliken blir allt för uppenbar - - -).