bernur

Nu verkar alla artiklar om Vampire Weekend handla om de afrikanska inslagen i deras musik, något som jag kan tycka är lite efemärt i förhållande till deras intelligenta texter och luftiga melodier. I somras lyssnade jag mycket på den fantastiska "M79", en enkelt arrangerad låt med euforiska piansoslingor, som nu blivit ännu mer stilfull med cello, som jag alltid tyckt varit ett underskattat inslag (till skillnad från distgitarren), men ännu mer "I Stand Corrected" och "Oxford Comma", en av få låtar som riktar sig till läsare av Lynne Truss Eats, Shoots & Leaves (inget Oxfordkomma i den titeln, förresten). Det finns något tilltalande slyngelaktigt över hela deras skiva, som matchas snyggt med nördiga referenser både textmässigt och musikaliskt.