Ung och krängt
En lärare ska ha så otroligt mycket överkompetens som det bara går(alltså det vi kallar för "att veta för mycket" ... hur man nu kan få det att låta negativt). Annars sitter jag bara kvällen innan och skriver ihop något - för det duger. Även om det är fullständigt värdelöst i jämförelse med min riktiga förmåga(fast den får min lärare aldrig se för att han är så tråkig och har så låga krav, och därför får inte jag heller se den - så synd!). Det ska inte duga! Det ska vara dåligt! Man ska utvecklas! Punkt slut. När jag ser upp till läraren gör jag mitt bästa för att imponera på honom. Här får du en intellektsmocka din jävel! Lärare som kan inspirera och visa att här finns det saker är de bästa. De måste övertyga eleven att själv bli intresserad. Det finns ingen magisk formel - man måste tänka själv. Sen är det ju en konst att få med alla ... men det är väl bland annat det läraryrket handlar om.
Bara jag inte blir understimulerad och tycker att allting är värdelöst, för då överlägger jag nog också med mig själv om det ens är meningsfullt att vara närvarande vid lektionen när jag kan göra bättre saker. Fast detta handlar ju bara om mig. Jag kan ju ha fel om andra.
Ja, men jag tror att hela skolan kommer att ... håller på att ... kollapsa, eftersom det bärs upp av att många lärare bedriver idealistisk verksamhet, i trots mot statliga/kommunala påbud. Det kan omöjligt hålla i längden. Alla som har någon form av insyn säger samma sak: allt blir värre hela tiden, och i de fall det går att bedriva undervisning sker det nästan som en form av underjordisk motståndsrörelse.
Ojsan! Det låter intressant. "statliga påbud" ... "någon form av insyn". Hur menar du då? Finns det något att läsa om det här för att göra mig mer insatt, eller kan jag bara lita på mina egna observationer? Visst har jag lite åsikter, men jag vågar inte alltid lita på dem. De verkar lite extrema ibland, så jag brukar försöka undvika temat för att inte låta för ifrågasättande eller pessimistisk.
Inger Enkvist har skrivit flera belysande böcker om svenska skolan, dessa är läsvärda. Även antologin Skolan - ett svenskt högriskprojekt kan rekommenderas, på rak arm.
Jag sökte lite information - det vi är så bra på - och kom över en artikel om henne och språkundervisning. Det liknar det jag har talat om med en annan lärare. Så synd att jag inte började tänka ett antal år tidigare ... finns det någon räddning för mig? Jag har märkt att man faktiskt kan se ganska mycket utveckling om man bara har viljan och lär sig. Genom att släppa den här konstiga attityden som oftas kan ses genom kommentaren "orka!" bland dagens ungdomar. Är det verkligen så värdelöst och tråkigt att lära sig saker? Visst - jag ska inte generalisera - det finns de som vill lära sig. Och jag tror att många fler skulle gilla att lära sig, bara om det inte skulle anses så fult. Eller vad man nu säger, det heter alltid "du ska alltid veta så bra", som om man vore bättre än någon annan. Det kanske behövs lite stormar i debatten ...
Tack för boktipsen.
Kanske kan det här intressera: Imorgon (26.2) kommer jag att publicera en skrämmande text om lärarhögskolan av en person som nyligen genomgått en svensk lärarutbildning.