bernur

I Statens kulturråd hamnade Johan Staël von Holstein, en uppenbar provokation, eftersom den mannen tidigare inte har rosat marknaden inom kulturens område. Han skrev före jul ett långt öppet brev till kulturarbetarna, som var otäckt nedlåtande och skrämmande repressivt, med vimsiga missuppfattningar och korkade slutledningar. I fredags publiceras ännu ett öppet brev, den här gången riktat till kultureliten, som inte varit tillräckligt tacksamma inför hans vision om ett bättre kulturklimat. Här visar han om möjligt ännu mer av sin omognad. En av hans tankar handlar om den icke lönsamma poesin, där lösningen kunde vara att alla svenska poeter överger bokpublicering och i stället publicerar alla sina dikter på nätet (det skulle vara bra för miljön, tror han). Så här låter hans slutsats: "Jag brinner för förändring [...] historiskt sett har all förändring blivit till det bättre". Nä du, det finns många exempel då förändring inte lett till förbättring - den svenska sjukvården till exempel. Är han bara löjlig eller rentav farlig? Jag tror på det senare, eftersom han i intervjuer jämfört sig själv med människor som Gandhi och Martin Luther King. Det finns inga ursäkter, inga förmildrande omständigheter, för den som tar sig själv på för stort allvar - förakt är det enda en sådan människa förtjänar.