bernur

Bodil Zalesky inbjuder en gästskribent, som skriver en hätsk pamflett riktad mot den misslyckade lärarhögskolan, för att nyansera Maciej Zarembas uppmärksammade granskning av kränkta studenter på Stockholms lärarhögskola. Det är en rasande välskriven text, och skribentens erfarenhet påminner om min egen: även jag läste först ämneskunskaperna som fristående kurser, och att därefter hamna i pedagogikkursen var en hemsk upplevelse. Dock krävdes inte ideologiska fördomar för att allting skulle präglas av ett okritiskt förhållningssätt, men innehållet var rörigt, ostrukturerat, på en låg intellektuell nivå. Det var parodiskt otydliga OH-planscher och samtal i smågrupper, utan förhållningsregler. Framför allt stod det i kontrast mot den höga nivån som fanns när jag läste ämnena, Engelska, Nordiska språk och Litteraturvetenskap. Visst fanns det engagerade, kunniga och begåvade metodiklärare i ämnena, men pedagogikmänniskorna hade inget att lära mig: det mesta var snömos, flum, mumbo jumbo ... Det var nästan outhärdligt, vad jag minns. Nog har Zaremba en poäng med att vi håller på att fostra en generation människor som inte klarar av att se sig själv utifrån, som utgår från sig själva hela tiden, och lägger skulden på den andre. Men vi får inte glömma att lärarutbildningens fiasko är ett nästan ännu större problem - - -