bernur

Trots att jag snart varit lärare i tio år har jag fortfarande inte fattat vad loven är till för: att vara efterhämtningssjuk på, så klart. Jag hamnade i en svacka i slutet av förra veckan, det var Ragnar Strömberg i radion, mjältsjuka svartalfar som hoppade runt, men fysiskt var jag frisk - som en fisk, som Thorvald Helmer säger. Nu däremot lider jag av en svårartad ... förkylning. Ack. Så sover jag uselt, vaknar med värk i hela kroppen (influensa, teaterviskar hypokondrikern som bor i mig), och det är bara pinsamt att frossa i självömkan, jag vet, och jag kan på ett intellektuellt plan förstå att även andra kan drabbas av ... förkylning, men känslomässigt är det som att jag är ensam på planeten, och att ipren uppfanns enbart för min skull. Men i stället för att tugga på piller läser jag Stagnelius, det är det enda som hjälper. Jag nyser en storebror, en mellanbror och en lillebror, och då ställer  min fru frågan som inte får yttras, den fråga som lämnar förtvivlans portar vidöppna: "Är det allergin?"