bernur

Det är söndag, och jag vaknar klockan tre efter en mardröm alldeles för detaljerad för att kunna återges här, och när jag efter fyra timmar lyckas somna väcks jag snart av katten som går på mitt huvud. Jag går upp och läser tidningen: statsvetaren Leif Lewin skriver att många väljare, kanske 10-15%, och bland dem de åtråvärda soffliggarna, väljer utefter hur mycket partiledaren liknar dem själva (då kan vem som helst räkna ut hur det blir, när dessa velpottor söker sina likar). Då spelar handlingskraft och en väl genomförd politik mindre roll, eftersom "[d]emokrati blir en styrelseform, varigenom man inte nödvändigtvis utser dem man tycker är bäst utan dem som mest liknar en själv". Lewin nämner inte med ett ord narcissism, vilket får mig att tänka på Albert Stephens fråga i Borges berömda novell "Trädgården med gångar som förgrenar sig": "I en gåta, vars tema är schack, vilket är det enda förbjudna ordet?"