bernur

Det ska villigt erkännas att jag smittades av den uppriktiga entusiasm Ulf Jansson visade i UR-serien "Levande litteratur", när den sändes på 90-talet, och jag har nog använt något av dessa snuttprogram i undervisningen - men nu när jag efter att ha haft uteslutande IB-klasser i ämnet Svenska återvänder till en hederlig gammal B-kurs i ämnet har jag tillgång till den bokserie Ulf Jansson ansvarat för, där antologin heter Levande texter. Ja, dessa texter är så levande att de har ändrat sig på många punkter (och även kommatecken, visar det sig), då jag hittar till exempel 6 felaktigheter i "Vän! i förödelsens stund" - exempelvis skippar Jansson det nödvändiga utropstecknet i inledningsraden, ignorerar versaler, glömmer kommatecken vid inskjutna satser - vilket är förödande för diktens rytm. Att en strof här eller där stryks ur längre dikter är kanske "inget jag kan göra något åt" (för att citera Mattias Alkberg BD:s mjältsjuka sång "Ragnar"), men att stryka enbart näst sista strofen ur Tegnérs "Mjältsjukan" är bara inkompetent, eftersom sista strofens inledning hänvisar till den utelämnade strofens sista rad: "O mitt förtärda, mitt förblödda hjärta!" - och i Janssons bok har Tegnérs frågetecken, "Mitt hjärta?" blivit utropstecknet, "Mitt hjärta!" Det här må förefalla pedantiskt i överkant, men vi har precis börjat använda boken, och min främsta ingivelse har varit att lämpa av den i den där kartongen som städerskorna aldrig glömmer att tömma när de sveper med sina flinka fingrar över mitt skrivbord - - -