bernur

Häromdagen fick jag frågan hur jag går till väga när jag skriver dessa inlägg. Oftast skriver jag de längre texterna först i Word, av gammal vana, för att kunna räkna orden, och använda styckeindelning, etc. (Alltså inte för att kolla stavning. Jag litar inte på stavningsprogrammet, och när jag är tveksam till hur ett ord stavas väljer jag ett annat ord, liksom jag undviker konstruktioner som känns obekväma eller obekanta.) Men det störande med Word är att den ger varningar för exempelvis att texten kan få "ålderdomlig prägel" vid ett visst ordval, och helt plötsligt förstår jag varför elevernas texter ibland inte riktigt lyfter, när de lämnar in sina datorskrivna alster. Det är dessa inslag som oftast får texten att leva, att andas, bli pulserande - dessa subtila knappt märkbara inslag av något oväntat och på gränsen till opassande, ett snyggt 'ty' i en annars vardaglig text, eller ett 'förbannat' i en formell dito. Jag vill inte ha maskinella, funktionella texter. Med andra ord: lita på din egen intuition, om du vill skriva ett 'ehuru' eller ett 'störtskönt' i din text - skriver du fint blir texten tålig och oantastlig för den klåfingriga Word-korrekturen. (OBS. Denna text skriver jag förstås inte i Word. Den som har sett 2001 förstår varför - - - )