bernur

Den ärkebrittiska litterära tidskriften Granta köptes upp 1979 av amerikanen Bill Buford, och sedan dess har den förblivit ett nödvändigt gott för den som vill veta mer om färskare engelskspråkig litteratur, bland annat med sina "best of young British (/American) novelists"-nummer. Nu har tiden kommit för nummer 100, vilket firas med ett drygt 350-sidigt nummer, med en gästlista som innehåller många av de författare som gett tidskriften dess karaktär. Här finns den allt mer vitale Julian Barnes med en nyskriven kort novell, Martin Amis med ännu en tirad om islamism - märkligt ändå att han nu skriver så segt och tråkigt - Jayne Anne Phillips, Doris Lessing, ett märkligt tamt operalibretto av Ian McEwan (jag tror att operapubliken kommer att skratta mer än de gråter, harkla sig mer än de buar, när denne självupptagne överskattade britt ännu en gång tar sig själv på för stort allvar), men också en fin novell av den vidunderligt skicklige Alan Hollinghurst, vars roman Skönhetslinjen fick så njugg kritik i det här landet. Här skriver han om ett omaka par som semestrar i Rom, och lyckas redan i första stycket ge en utmärkt karakteristik av protagonisten Clive, när hans yngre kamrat föreslår att de ska gå på disco i Rom: "Oh, God, thought Colin. Surely we´re not going to Rome for discos. Though with a tiny part of himself he thought it might be rather thrilling to come back having gone to one". Novellen är förstås lika rolig som den är sorglig.