En dålig översättning
När Ulla Danielsson översätter J.M. Coetzees roman Ett dåligt år gör hon det förstås i stort sett förtjänstfullt, men det är en sak som förbryllar mig. Coetzee citerar ett ganska långt stycke ur en av Borges mer bekanta berättelser, "Funes med det goda minnet": dock gör översättaren sig inte omaket att leta upp Sun Axelssons översättning, vilket hade varit kutym - i stället direktöversätter hon den engelska översättningen som Coetzee använt (en illustration till uttrycket att gå över ån efter vatten, för det hade förstås varit bättre om hon utnyttjade den tillgängliga svenska översättningen av spanskan, i stället för att låta spanskan först vandra genom en engelsk översättare innan den hamnade på svenska). Det är dessutom James E. Irbys gamla översättning Coetzee har använt, när det finns en färskare och mig veterligen bättre översättning av Andrew Hurley: eftersom jag inte läser spanska har jag inte gjort en jämförelse, men jag har läst Hurleys Borges-tolkningar, och de är överlägsna de svenska översättningar som har gjorts. Att Danielsson gör så här med exempelvis Coetzees citat ur en engelsk översättning av fransmannen Jean-Pierre Vernant är en helt annan sak, för hans bok finns troligen inte på svenska. Detta har knappast med rättigheterna till Borges verk att göra, även om jag har förstått att det är en snårig affär, nästan värdig en av hans egna fiktioner - - -
hört på r- strasse, idag torsdag: "ida, ida, samara kräktes på din Borges-samling!". och ja, samara ÄR en svart katt.
min gamla katt, pasolini, skitade ned en bok jag behövde till ett seminarium om postkolonial litteratur: jag tvingades klippa bort halva omslaget - - -
sen kom den här mannen och "lånade" den ny-spydda boken (sen när lånar folk verkligen böcker - never lend what you cant loose, eller vad säger du?)
finders are keepers, lenders are stealers - - -