"Åttiotalet, åttiotalet (när filmen G var idealet)"

Jag slinker in på biblioteket (märkligt vad bibliotekarierna ler mot mig, och är extra tillmötesgående), och får med mig deras tunna skrift, Biblioteket i fokus tror jag att den heter, lockad av en lite oväntad bild på Kate Bush på omslaget, med den ominösa rubriken "Kate Bush - lysande undantag från ett mörkt årtionde". Jag är så trött på förtalet av 80-talet: det finns två stycken 80-tal, det lätt igenkännbara Wham!-årtiondet, och så det egentliga 80-talet, som på många sätt innebar en oöverträffad fas i musikhistorien (eller rockmusiken i alla fall, det som basisten Tracey Pew benämnde som "kulturens arsle"). Inne i tidningen en gigantiskt stor färgbild på Kate, där hon har dragit på sig Liverpoolstrumporna, och en lång artikel som handlar om allt annat än just Kate, förutom som avslutande namnet i en radda riktigt bra exemplar från 80-talet: Nick Cave, Tom Waits, med flera (dock inte The Triffids, Siouxsie & the Banshees, New Order, eller Orange Juice).

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback