bernur

Do you know me like I know you?

Vem skrev vad?

Det var i gårdagens DN jag läste Rikard Ericssons essä om Frankenstein, en sammanfattning av den senaste tidens diskussion kring i vilken grad Percy Bysshe Shelley var delaktig i hustrun Marys skapande av den monstruösa romanen - det här skrev jag om i början av september, och jag läste för två månader sedan den senaste svenska översätttningen - men tidningen som så sent som häromdagen recenserade Clarice Lispectors flera månader gamla novellsamling Hemlig Lycka (jag orkar inte ens leta efter hur länge sedan jag skrev om den: det var månader sedan ...), men som mina elever aldrig tröttnar på att säga - "bättre sent än aldrig!" I alla fall: hr Ericsson skriver verkligen initierat om romanen och dess vidare öden, dock utan att övertyga mig om att det är lönt att läsa den strippade versionen - det vill säga, den nya utgåvan som utöver att innehålla kursiveringar som visar Percys ändringar också erbjuder Marys kortare ursprungliga version. Jag orkar inte bry mig om hur mycket han bistod henne, för det är klart att påverkan är något som inte enbart sker skriftligt, och ingen vet vilka ljuva ord han viskade i hennes öra medan hon höll i sin gåspenna.

"And he said, woman, look-a here woman,
Tell me where is your husband?"

En nyfiken fråga - läser ni "Frankenstein" i någon gymnasieklass i din skola?
Min lärarerfarenhet på gymnasiet är bara vikariens. När jag sist vikarierade i åk 1, så läste jag inte "Frankenstein" med eleverna, men när jag berättade om romanen (många hade sett diverse filmatiseringar) så märkte jag att vi kom in på så spännande sidospår i diskussionen.
Om doktorns experiment i romanen kontra dagens etiska diskussion om genmanipulation och om vad som händer med en människa som inte är älskad ...

Jo, det har hänt och händer, jag tror just Frankenstein är ganska populär på vår skola: jag brukar använda den på A-kursen, bl a därför att vi läser Jane Eyre i IB, och då är det bra att de har läst detta ärkeromantiska verk. Och ja, det finns onekligen åtskilligt att diskutera: även detta att eleverna har en förförståelse om Frankenstein, som kommer på skam, när de upptäcker att det är något helt annat än det oartikulerade monster de har hört talas om ...

Att det är ett monster (och inte en "doktor") som heter Frankenstein, det påstod också Kattis Ahlström i ett inlägg nyligen på bloggen Newsmill. Samma Kattis Ahlström uttalade sig populistiskt avståndstagande om Kafkas "Processen" när hon förra året på Sollidens secen som konferencier delade ut ALMA-priset till Sonya Hartnett.
I min drömvärld får man inte bedöma musik som man aldrig lyssnat till eller romaner som man aldrig läst ....
Inte ens under gemytliga former (allraminst då).

Att det är ett monster (och inte en "doktor") som heter Frankenstein, det påstod också Kattis Ahlström i ett inlägg nyligen på bloggen Newsmill. Samma Kattis Ahlström uttalade sig populistiskt avståndstagande om Kafkas "Processen" när hon förra året på Sollidens secen som konferencier delade ut ALMA-priset till Sonya Hartnett.
I min drömvärld får man inte bedöma musik som man aldrig lyssnat till eller romaner som man aldrig läst ....
Inte ens under gemytliga former (allraminst då).

jag läste precis Kattis Ahlströms text på Newsmill (jag tror att jag aldrig har varit där tidigare: det såg mest rörigt ut):
http://www.newsmill.se/artikel/2008/08/31/jag-vet-hur-det-kanns-kallur
och det var då en virrig text ...