Snön!
"Nu sätts högerfoten ner - Knaggeri-knarr - Och
Knarr -
Grounk - Krank - Och
Höger - Vänster - Graak, Graak ..." (ur "Juldagsmorgon")
Och jo, på tal om norrlänningar, Mattias Alkberg har skrivit flera fina dikter med och om snö, till exempel den här ur Jag var en av er:
"Den här snabba snön och allt vad den innebär Tung och blöt som ett regn
Bilar som dundrar fram som tunga klot på vägen och du med all din kunskap
Allt du vet om det här Allt ansvar du bär och tar fast vägen är tunn och hal
Alla tvivel som stänker ner dig
Snön som sträcker ut sig som en klassrumskarta lång och vit".
Du misstar dig.
"Vem sitter frysande
vid Kalmar bibliotek
med sockervadd i håret
orakad, full och blek?
Upp herr förrfattare
du skald med blomsterkvast
och vackra vita vantar.
Säg, har du frusit fast?"
- Lennart Hellsing
Och så vidare.
Finns bättre med snölåtar i så fall. Typ MBVs porrigaste:
http://www.youtube.com/watch?v=7Ok1n90Gcc
I Gunnar Björlings Kiri-ra! finns nån snö dikt.
Nu är han ju finsk. Men ändå.
Och Martti Soutkaris: Det är kylskåp i luften/inte kallt kanske/men vitt/och tungt
Grön snö i jul/den smakar tallbarr/vi är lurade
"Alltid rinner vida snöfält, molnfält, släckta fyrarna
genom ögonspringan."
Björling, ur Kiri-ra! Tack för tipset - och tack för att jag har så bra läsare!
Och Lennart Helsing kan man förstås alltid lita på!
The Cure har en bra snölåt också ... eller video - är det "Pictures of you"?
Ola Hansson! Han gillar lätta, duniga snöflingor som virvlar omkring. T.ex. i dikten "Vinterblida":
Ned genom rymden
stjärnigt de sväva.
Mönster i fjunig
dallring de väva.
Marken de pälsa, -
veckas i fållar,
knypplas i spetsar,
kullras i bollar.
Vita och kyliga,
flocktätt de glida.
Kyrkstilla blir det,
helgtyst vida,
liksom i kyrkan
då psalmen slutat
och folket i stilla
andakt sig lutat.
Nu sjunker i själen
vinterblida;
nu ut den har gråtit
sin senhöstkvida.
I känslornas skrymslen
det töar och droppar -
till frostro vid doften
av isrosknoppar.
Och timmar, som svept sig
likt senhösttåga
och virvlat i sjuklig
stämningsråga
likt prunkande höstblad, -
som vita, svala,
mjuka flingor
över mig dala.
("Marken de pälsa, / veckas i fållar, / knypplas i spetsar, / kullras i bollar." - hur snyggt är inte det?! "Marken de pälsa"! "Pälsa"!)
Ja, vad jag gillade Ola Hansson en gång i tiden ... Det finns en väldigt fin, behaglig och enkel dikt av Ekelund också:
DET SNÖAR
Det var midnatt. Lampan sjöd.
Över boken jag lutad satt.
Då plötsligt spratt
jag upp. Något ljöd
prasslande, lent och lätt
mot rutan fint, tätt ...
Det snöar.
Så tyst, så tyst är allt,
och tysta träden stå,
och mjuk och ljus och grå
är himmelen - och stilla.
Och stilla det plötsligt var
i själen djup och klar.
I tystnaden där ute
något mot mig ler:
min barndom på mig ser.
Jag gillar hur han låter snön illustreras av de tre punkterna ... precis innan det lakoniska konstaterandet: "Det snöar." Så snyggt gjort!