Såpa?
Jag har läst Svensklärarens sista nummer för i år (4 2008), och det handlar (som vanligt, skrev jag nästan) om romanläsning. En kort intervju med "Horace", som liksom Mr Ibrahimović saknar efternamn; han listar sina tre bra ålderdomliga svenska ord - 'sällhet', 'pyrschjakt' och 'lönskaläge'. Annat intressant i numret är en annons för en halvny lärobok i Svenska, Såpor i stället för Strindberg, men hela konceptet känns 90-tal: "Det finns ofta ett glapp mellan skolans syn på läsning och elevernas fritidsläsning. Svenskämnets texttyper måste närma sig fritidsläsningens ..." Ja, och då är förstås såpor ett bra ämne! Såpor! Vem tittar på såpor i dag? Dessutom: vad är det för glapp som omtalas? Mina elever läser mer än vad de flesta lärarna gör ... Vad är texttyper? Dessutom en underligt illa skriven recension av Lena Kjersén Edmans antologi med 52 kvinnliga författare, där recensenten mest gnäller över att hon saknar vissa namn (det är tabu att klaga på urvalet i en antologi: en antologi kan aldrig göra anspråk på fullständighet, det vet alla som någon gång har bläddrat i en dylik tingest), och däribland en massa poeter, i en bok som vad jag förstår täcker in prosaförfattare ...
vad är ditt svenska favoritord Björn?
eh ... det får jag återkomma till ... (har jag något?)
((nej jag tror inte det))
Läser dina elever någonsin Le Clézios favoritbok "Catcher in the Rye" av J.D. Salinger, alltså Räddare i nöden?
Jo, jag försöker klämma in den i Svenska A, alltså Räddaren i nöden, men visst, på engelska skulle det vara ännu bättre. Men det är en bok som inte ens behöver finnas i klassuppsättning, för jag ser jämt elever i korridoren läsa den, oftast den där rödvita engelska utgåvan. Så jag tror att väldigt få tar sig igenom gymnasiet utan att läsa den ...