bernur

I dag på lunchen var jag ovanligt nog hungrig, och det var med stor förväntan jag öppnade den medhavda lådan, bara för att upptäcka att den endast innehöll otjänlig mat från förra veckan: jag hade tagit helt fel låda från kylskåpet, så den goda maten låg kvar hemma. Och jag som brukar skrocka åt kollegernas misstag - jag som aldrig är tankspridd ... Där stod jag på min minimala lunchrast, 30 ynka minuter lång, med en 95 minuter lång lektion framför mig. Då kommer de räddande änglarna, E och A, och har en färdig portion lasagne, lika god som välkryddad, som de frikostigt bjuder på, bara så där utan vidare. Men ska jag då aldrig få mig en läxa, så att jag lär mig något? Det lämpligaste straffet hade väl varit att jag hade fått hålla min lektion hungrig, så att det här misstaget aldrig upprepas: jag är alldeles för bortskämd - - -