bernur

Häromveckan kom vi under en lektion in på John Milton och hans Paradise Lost, verseposet om Adam och Eva och framför allt Satan, som jag läser varje höst inför skolstarten. Han skrev sitt alltjämt underskattade verk 1666, sa jag lite slarvigt till eleverna, och några av oss kanske fnissade, när vi fann djävulens tal (666) i årtalet, kanske som ett slags bevis till William Blakes gamla utsaga: "The reason Milton wrote in fetters when he wrote of Angels & God, and at liberty when of Devils & Hell, is because he was a true Poet, and of the Devil's party without knowing it." Vid närmare kontroll hittade vi att han publicerade den 1667 - rimligen var han fullt sysselsatt med att skriva dikten 1666, vilket är en lite kitttlande tanke. Anders Burman skriver i dagens Svd under strecket en essä om Milton - som i dag fyller 400 år, en aktningsvärd ålder, minsann - och det handlar kanske lite väl mycket om den biografiske John M. Här får vi veta att han troligen var homosexuell (trots att han var gift tre gånger, om jag räknar rätt ...), han också. I alla fall: jag misstänker att Paradise Lost är lite åsidosatt, och bortglömt: när jag läste Engelska D på universitetet tycktes det att sång 1 och 2 var fullt tillräckliga, och när jag därefter läste Litteraturvetenskap läste vi utdrag lite här och där i verket. Men då hade jag redan läst det flera gånger på egen hand. Här finns mycket att fastna i ...