bernur

James Campbell skriver i dagens Guardian med anledning av en ny teateruppsättning om diverse tolkningar av Stevensons kända berättelse om Dr Jekyll och Mr Hyde, en bok som förra året kom i en passabel svensk översättning. Och vad handlar det om? En varning, så klart, men för vad? En varning för avvikandet från religionens smala väg? En varning för vad som händer om man inte kontrollerar sexualiteten? Och freudianska läsningar är legio, där Jekyll är jaget (ego) och Hyde detet (id). Och hur ska Mr Hyde uppfattas: en pedofil, alkoholist, knarkare, homosexuell? Kanske den troligare läsningen är att splittringen handlar om den skotska identiteten, om att ha två språk och två religioner och två kulturer, etc, att det utlöser personlighetsklyvningen. I vilket fall tror jag att jag hellre läser om den här boken en femtioelfte gång än tar mig an Dostojevskijs Idioten den här julen ...