bernur

Samma dag som jag möter en utsmyckad bröllopsbil, med ett flott textat "NY GIFTA" därbak (nu tillhör inte just särskrivningarna det jag allra mest retar mig på, men ändå reagerar jag, eller min ryggrad, ungefär som när jag läste på en av de där högskoleoverallerna som studenterna av någon anledning bär: "gymnasie lärare") läser jag det nya numret av Språktidningen (4/08). Det har säkert sagts förr, säkert även av mig, att det är en plottrig och inställsam tidskrift, men det finns ändå något att läsa där, om man nöjer sig med deras korta texter, även om jag tror att det går att skriva bättre och mer intressant om de ämnen som de plockar upp - exempelvis klyschorna, som här får en ytlig behandling som inte lyckas säga mer än det man kan förvänta sig. (Är förresten inte 'etc' den värsta klyschan?) En text som utreder varför vi går kurser i det som heter "litterärt skrivande" känns ganska malplacerad i en språktidning, och alltihop landar i den plattityda slutsatsen: "Att skriva är nödvändigt". Jaha - jag trodde den typen av snack var förbehållet käcka seglare och golfare - - -