bernur

Eleverna vill likna sina strävanden i skolan vid ett häcklopp, efter uttalad förebild (men varför då inte hinderlopp - inklusive den överflödiga vattengraven, kanske idrottens mest onödiga ingrediens), men vi som vistats på skolan längre tid vet att den mest frekventa jämförelsen görs med höjdhoppning: kanske passande i dag, då Stefan Holm missade medalj. Jag gjorde ett försök att följa höjdhoppsfinalen, det enda som lockar under detta avslagna OS (samtidigt som jag arbetade med mekaniska sysslor: fylla i klasslistor, stämpla böcker, ordna papper, sortera högar, vända på dito), men sajten svt.se/os kraschade efter hans första rivning på 2.34, och då gav jag upp och gick och kopierade. Sveriges medaljskörd ligger långt efter Danmark, Norge och Finland, så därför har jag lite svårt att förstå kinesernas tårar när deras häcklöpare Liu Xiang inte klarade av att springa - de har samlat ihop 34 guldmedaljer ändå, hittills. Det är för övrigt lite skumt att det bara verkar vara de svenska simdräkterna som spricker (två gånger), och lite väl många svenska idrottare som "tar slut", som ramlar, som söker formen, som går sönder innan OS börjar, som dricker öl på läktaren, som gråter, som ler alldeles efter en tung förlust mot Tyskland i fotboll (varför ler alltid svenska kvinnor som spelar fotboll, oavsett om de har vunnit eller förlorat?), och så vidare ad infinitum. Det är ofint att säga "I told you so" (vad var det jag sa), så då låter jag väl bli att göra det. Men det är lite (o)lustigt hur OS har infiltrerat så mycket: inte bara eleverna, utan skolledningen använde extremt mycket idrottsmetaforer i sitt tal till personalen i förra veckan.