bernur

Gårdagens osignerade ledare i DN handlade om lärare, och antagligen skrevs den som en (i och för sig välkommen och -behövlig) klapp på axeln åt alla snyftande lärare som nu lämnar sommarens lättja för det snurrande ekorrhjul som skolan har blivit. Ledarens artikel är en veritabel hyllning av läraryrket, det yrke som jag själv nog skulle kalla både det lättaste och svåraste jobb jag känner till. Det refereras till skolor i USA och England som handplockar begåvade universitetsstudenter och efter en intensivkurs i pedagogik (här börjar det vattnas i munnen på mig: gärna typ två veckor lång) får de undervisa i utvalda problemskolor - för att upptäcka att läraryrket är mycket svårare än man kan föreställa sig (tänk!). Det är en text som stärker och lyfter mig, ända tills jag kommer till avslutningen: "Om Sverige införde en motsvarighet till Teach First skulle denna väg till läraryrket kanske rent av kunna stimulera nytänkande inom den traditionella lärarutbildningen". Det fanns alltså en hake: nytänkande inom den traditionella (svenska) lärarutbildningen. Det får vi aldrig se under min livstid - - -