bernur

Det engelskspråkiga fenomenet 'blurb' har aldrig riktigt fått fäste i Sverige: mig veterligt finns det inte ens ett ord för det, dessa korta ord, allra helst från en kollegas läppar, som används för att sälja en bok. Nog finns det några enstaka exempel på att det har använts, mestadels av piratförlaget, som låtit vänner till deras författare skriva uppskattande ord att fästa på förstautgåvans omslag - men det har tett sig löjeväckande med dessa vänskapsband som knutits så hårt att till sist ingendera kunnat andas obehärskat därefter. Dessutom har många författare bekänt att de glatt tagit emot pengar bara för att yttra ett "a great read" eller ett "an enduring treasure" utan att ha läst boken de ombetts kommentera. Jag läser om en firma i Amerika som säljer blurbs (det blir väl 'blurbar' när det blir ett svenskt ord), och vore det inte för att Franz Ferdinand redan gjort mig deprimerad hade jag väl här gjort något drastiskt. Det här är det enklaste av försäljningstrick, och när inte ens ett sådant genomskinligt trick kan genomskådas undrar jag vad det är för fel på den som går på det. Jag äcklas av det, när sansade författare tar till överord och superlativer om riktigt dåliga böcker, bara för vänskapens skull.