bernur

I ett klipp hittar jag Horace Engdahl som talar om tre favoritböcker, och han gör det med en sådan avväpnande värme och förtjusning att programledaren blir så charmad att hon nästan tappar bort tiden, i detta inslag som alltså är alldeles för kort. Jag vet ingen som har ett lika vårdat talspråk som Engdahl: i hans tal förnims semikolon, parenteser, kursiveringar, och inte ens om man transkriberar det (vilket jag alltså har gjort, för en skoluppgift) hittar man generande pauser eller besvärande omtagningar. Böckerna är Thorilds Att följa ögonblicken (förstås: en av hans "idoler" - han skrev själv förordet i boken), Erik Beckmans Kameler dricker vatten och Pessoas Orons bok. Lustigt nog skrev Eva Ström om Thorild i går ... I morgon någon annan - - -