bernur

En bekräftelse som faller på min läpp: vi har någonting som heter "Pedagogiska samtal" för lärarna på skolan, där jag ingår i en grupp, som möts en gång i månaden för att utse ett problem, som diskuteras, utifrån en tydligt formulerad struktur; det är en arbetsgång som kan rekommenderas, och dessa möten är angelägna och fulla av innehåll. Eftersom jag leder denna grupp var tanken att jag inte själv skulle föreslå något problem vid första sammankomsten, utan koncentrera mig på att leda arbetet. Dock, vad händer vid andra sammankomsten, om inte mitt problem väljs ut för diskussion? Så i dag hade vi tredje mötet, och då det var flera avbokningar i min grupp gick jag till en annan grupp. Skönt att slippa vara ledare, tänkte jag, men vad händer? Jo, mitt problem, ett nytt problem, väljs också denna gång. Detta bevisar förstås att jag har större problem än alla andra, och det känns skönt - på sätt och vis - - -