Ris och ros
Nu har jag läst regeringens förslag på ny gymnasieskola, eller kanske inte alla 694 sidor, men en del som berör mina ämnen. Det som skrivs om svenskämnet har jag kommenterat på svenskläraren, men en sammanfattning, för dig som inte orkar läsa hela den här skriften:
* Mest positivt: högskoleförberedande program läser svenska i alla tre åren på gymnasieskolan - obligatoriskt. Det har jag sagt hela tiden, att det är skandal - en skam - att inte läsa svenska hela gymnasietiden.
* Mest negativt: dock inte på yrkesförberedande program, som enbart ska läsa i år 1. Det här är fruktansvärt dåligt, eftersom just dessa elever kommer att behöva läsa mycket svenska, om SOU:s formulering "ett aktivt deltagande i samhällslivet" någonsin ska uppfyllas. Däremot talas om en fördjupningskurs för dessa program, som läggs efter år 1.
* Ämnesplanerna (tidigare kursplanerna) ska vara tydligare: mycket positivt, utifrån likvärdighetsperspektiv.
* Inte två betyg i kurserna (ett för litteratur, ett för språk) som tidigare utlovats: jag vet inte vad jag ska tycka, men jag tror att det finns en fara i att sätta två betyg på samma kurs, eftersom det kan bli kompensationsbetyg.
* Ingen obligatorisk infärgning, inte ens på yrkesprogrammen: detta är helt otidsenligt, och blir enligt utredningen ofta "slag i luften" - tack.
* Språkvetenskap förläggs till Svenska 3: bra, då går det att koncentrerat studera exempelvis språksociologi och språkhistoria.
I bilaga 9 finns embryot till nya ämnesplaner för de första två årens kurser i Svenska, där det bland annat står om läsning av litteratur, för Svenska 1: "läsning av i huvudsak modern svensk och internationell skönlitteratur", och för Svenska 2: "läsning, analys och tolkning av centrala skönlitterära verk från olika tider och utifrån olika perspektiv". Jag antar att det ser ut så här redan nu i de flesta skolor, att man läser modern litteratur främst i Svenska A, men jag kan ha fel, och det är åtminstone skönt att det blir nedpräntat.
Nu återstår att se om det blir så här också.
* Mest positivt: högskoleförberedande program läser svenska i alla tre åren på gymnasieskolan - obligatoriskt. Det har jag sagt hela tiden, att det är skandal - en skam - att inte läsa svenska hela gymnasietiden.
* Mest negativt: dock inte på yrkesförberedande program, som enbart ska läsa i år 1. Det här är fruktansvärt dåligt, eftersom just dessa elever kommer att behöva läsa mycket svenska, om SOU:s formulering "ett aktivt deltagande i samhällslivet" någonsin ska uppfyllas. Däremot talas om en fördjupningskurs för dessa program, som läggs efter år 1.
* Ämnesplanerna (tidigare kursplanerna) ska vara tydligare: mycket positivt, utifrån likvärdighetsperspektiv.
* Inte två betyg i kurserna (ett för litteratur, ett för språk) som tidigare utlovats: jag vet inte vad jag ska tycka, men jag tror att det finns en fara i att sätta två betyg på samma kurs, eftersom det kan bli kompensationsbetyg.
* Ingen obligatorisk infärgning, inte ens på yrkesprogrammen: detta är helt otidsenligt, och blir enligt utredningen ofta "slag i luften" - tack.
* Språkvetenskap förläggs till Svenska 3: bra, då går det att koncentrerat studera exempelvis språksociologi och språkhistoria.
I bilaga 9 finns embryot till nya ämnesplaner för de första två årens kurser i Svenska, där det bland annat står om läsning av litteratur, för Svenska 1: "läsning av i huvudsak modern svensk och internationell skönlitteratur", och för Svenska 2: "läsning, analys och tolkning av centrala skönlitterära verk från olika tider och utifrån olika perspektiv". Jag antar att det ser ut så här redan nu i de flesta skolor, att man läser modern litteratur främst i Svenska A, men jag kan ha fel, och det är åtminstone skönt att det blir nedpräntat.
Nu återstår att se om det blir så här också.
Kommentarer
Trackback