Portishead
Ja, vad har man en morgontidning till? I morse läste jag som vanligt Fredrik Strages krönika, och den handlade om Portishead, och hur orättvis vår tid är, som tycker att 90-talet handlar om helt andra saker, om helt andra ljudmattor: men det är exakt vad jag skrev själv för några veckor sedan. Jag vill läsa något nytt, inte se mina egna åsikter reproduceras. Att Strages vänner inte kommer att bry sig om Portishead nu är inget att bry sig om, då det var likadant då - det här är en angelägenhet för the happy few, och the unhappy many kommer att fortsätta att tycka att schlagermusik är coolt. Det är en historierevision att tro att alla lyssnade på rätt musik för tiotalet år sedan - det har alltid varit så att i efterhand blir decennierna mycket coolare än vad de var i realtid: i Sverige vann Tommy Steele en omröstning över Elvis Presley, och på 70-talet var det disco och inte punk som spelades överallt. The Smiths spelades i P3 en enda gång under hela 80-talet - klockan var ett på natten, i en paus i en US Open-match mellan Mats Wilander och Ivan Lendl - medan Wham spelades dagligen. Etc etc ... Portisheads skiva släpps förmodligen mitt under Eurovision-festivalen - - -
Kommentarer
Postat av: Karin
Men detta är väl samtiden i ett nötskal? Man upplevde den själv för tre veckor sen och har redan tröttnat på den?
All denna upprepning av truismer.
Ingenstans, eller så gott som ingenstans, ett eget uttryck.
Gillar din blogg som jag ofta tycker har ett eget uttryck.
Postat av: WB
Jomen Wham var ju briljant tuggummipop.
Postat av: elev
ett litet musik tips: nick cave har med sig bandet grinderman och kommer till göteborgs festivalen way out west i augusti.
Trackback