bernur

Jag hittar på The Times hemsida en slideshow som visar fem stycken olika omslag till Jane Eyre (nästan lika många som jag själv äger), och av dessa fem fastnar jag för denna, som visar Grace Pooles ödesdigra nyckel. Nu har nyckeln inte mycket med Jane att göra, men desto mer med Bertha Mason, varför jag tycker att det är ett oväntat, djärvt omslag - jämför med de tama svenska omslagen, som med största säkerhet visar ett tidstypiskt mediokert oljeporträtt av anonym kvinna. - Är det så Jane ser ut? frågar alltid mina elever, och jag svarar tålmodigt: - Det är så där hon inte ser ut. Den röda färgen kan också associeras till det Röda rummet som den tioåriga Jane blir inlåst i: i vilket fall är det ett galant omslag, och en lysande lektion i hur ett bokomslag ska se ut - enkelt, osökt, och fantasifullt. Vad som helst förutom de slentrianmässiga svenska, som tävlar i att vara så förutsägbara som möjligt.