bernur

Jag ser till min glädje att svt visar en teknikserie för tittare som har svårt för teknik: och ja, om jag någonsin känner att jag tillhör en kategori, så är denna som gjord för mig. Fortfarande, efter att ha ägt den i snart två år, håller jag på att lära mig hur man ställer in mobiltelefonens väckarklocka. Digitalkameran dör i mina händer, och bredbandet beter sig nyckfullt: vissa dagar känner det sig lite hängigt och orkar en halvtimme, ibland är den uthålligare än vad jag själv är, och mina förvånade fingrar stänger av datorn med fungerande anslutning, och ibland orkar den inte ens hitta startsidan. Likadant, förstås, med diskmaskinen (lite då och då upptäcker jag en ny finess med den: högst intressant), och tv-apparaten har också dolda talanger som den plockar fram lite pö om pö - som att bilden fryses under fotbollsmatcher, men bara när bollen närmar sig straffområdet (under halvlekarna händer det aldrig). CD-spelaren vill ha särskild omsorg: några smekningar, och så godkänner den bara vissa skivor (en Rolling Stones-skiva har jag fortfarande inte lyckats starta på den här anläggningen). Nu ser jag att det här tv-programmet sändes i dag klockan 19.30, och då missade jag det, upptagen som jag var med det tidskrävande och besvärliga böket med att pilla in musik i mp3-spelaren, en syssla som jag blir allt sämre på, känns det som. Äsch.