"Jag är inte hemma i detta land"
I Sverige är bilden av bloggaren den debilt flinande vuxne mannen med initialerna AS, eller hans brorsa CS, som skriver infamt elaka hatmejl, hyllningar till inskränktheten och skämt som är lika fantasilösa som poänglösa. Samtidigt diskuteras i England hur etablerade litteraturkritiker (universitetsvärlden) ska kunna samarbeta med bloggare som använder internet som ett forum för litterära diskussioner. Det är klart att det finns kunskap som kan utnyttjas, från båda hållen, och det vi lägger i begreppet 'expert' är något som inte alltid motsvaras av betyg: historiskt sett har många kvinnor tvingat bilda sig själva utanför universitetsvärlden, men det betyder inte att deras tänkande har lidit skada - nästan tvärtom, skrev jag nästan. Jag misstänker att universiteten i Sverige hyser en osund skepsis mot bloggosfären: det är något smutsigt och perverst över de där asociala monstren som sitter framför skärmen och skriver sina elakheter. Men bilden av elfenbenstornet är sällan lika tydlig som just i den svenska universitetsvärlden, och höll jag på att säga utbildningsvärlden över huvud taget: exempelvis går det vissa rykten på min skola att jag bloggar, och många av mina kolleger tror säkert att jag skriver dagbok (för det var vad en blogg var senast de kollade, 1998). Låt mig därför slå fast: bernur finns inte, det är en fiktion: jag heter något annat. Sant är att jag i dag låg på en spikmatta, men jag har gjort annat som jag avstår från att nämna (innan fantasin skenar iväg: jag har skrivit protokoll, och matat katter).
Bra point detta med de ofta nog så vattentäta skotten mellan olika sfärer, t ex den akademiska sfären och bloggosfären. Har väl inte något enkelt recept för hur man ska tackla problemet, men frågar mig vilken erfarenhet du själv har vad gäller att få respons på inlägg du publicerar på din blogg. Finns det vissa ämnen som automatiskt drar till sig fler kommentarer? Är det så att litteraturkolumner över lag här förlorar mot t ex popmusikkolumner? Handlar det om en sammankoppling av ålder och genre på något sätt, så att vissa (lägre? ?yngre?) genrer är mer salongsfähiga på bloggen och omvänt andra (högre? ?äldre?) är mindre ?blogganpassade? på något sätt? Ser man på läget i t ex USA finns det där massor av högst intressanta bloggar vad gäller sådant som film- och musikkritik, och då tänker jag också på s k seriös musik. Är detta något som ännu inte riktigt slagit igenom här i Norden?
En annan blogg jag brukar kolla, Peter Englunds, är som jag ser det spännande därför att Englund där lyckats driva upp ett samtal som är tillbakalutat och lugnt, där invektiv och personliga påhopp är högst ovanliga. Började själv delta i diskussionen på hans blogg för ungefär ett år sedan. När man kollar hans bloggarkiv märker man att bloggen ändrat både inriktning och form på något sätt. Tidigare var den mer personligt meditativ, ypperliga
texter, men med nästan inga kommentarer. För ungefär ett år sedan hände tydligen något som gjorde att bloggen plötsligt började dra till sig kommentarer. Man borde ju fråga Peter själv hur han ser på detta. En möjlighet är att han gjorde någon typ av förändring vad gäller sina texter, t ex vad gäller ämnesval, en annan att förändringen hänger samman med en allmän uppgång för bloggandet. Hur ser du på det?
Svårt att ha några generella svar. Jag läser ex Malte Persson och Peter Englund för att diskussionerna där är så intressanta, fullt av intelligenta människor som kommenterar. När jag skriver längre "My nose is bleeding"-texter får jag sällan kommentarer, och låt gå för det: det är långa texter, men ibland blir jag lite förbryllad, för även om vissa av dem är slarvigt skrivna, så har jag ibland lagt ned tid på dessa texter. Skriver jag om Morrissey får jag alltid kommentarer. Även när jag i-n-t-e skriver om M. blir det kommentarer, som att två stycken har skrivit om aprilskämtet att han skulle spela i Huskvarna i maj - - -
Det lilla jag har läst av engelskspråkiga bloggar som har handlat om litteratur har varit av väldigt hög kvalitet, men framför allt är det förbryllande att nästan hela debatten i Sverige handlar om modebloggar. Det här påverkar också bilden av den svenska bloggaren: en ytlig typ, som antingen skriver helt privata saker, dricker frappucino eller är elak i största allmänhet.
Jag tror inte att Peter Englund har ändrat sin blogg så mycket. Kanske en ändring är på väg, för bloggen kan väl inte vara en busunge i hur många år som helst? Snart borde det finnas plats för ytterligare en typ: jag tror inte att det var en tillfällighet att Malte P. gav sin blogg errata namnet "den litterata bloggen" när den startade.
Det var väl något år sedan som bloggen dödförklarades, i takt med facebook, men det kan bli tvärtom: att de ytliga söker sig andra vägar, och bloggen blir ett tillhåll för intelligentare diskussioner. En önskedröm är också en dröm, som Fröding skulle ha sagt.
Tror att den här typen av blogg fyller en rad viktiga funktioner:
Man kan pröva olika tankar, nya eller nygamla, som man tänkt någon gång, som man kanske har försökt utveckla tidigare, eventuellt i någon annan, längre form. Kanske inte tänkt färdigt. Man kan slänga fram dem som modeller eller förslag som andra sedan kan ta tag i och spinna vidare på.
Man kan komma med litteraturtips, läsfrukter. Saker man har upptäckt, finner viktiga.
Man kan spontant reagera på idéer som man känner igen, tror sig kunna identifiera och gärna vill försöka avläsa, dekonstruera, visa hur man också kan förstå dem, men helst utan att bli docerande, beskäftig.
Och man tvingas hela tiden slipa både sina tanke- och skrivverktyg, tänka igenom det ?stränga formatet?, så att man säger det som är nödvändigt, varken mer eller mindre.
Speciellt för studerande, doktorander etc, alla som betraktar sig som studerande, vilket jag tycker är en fruktbar position, erbjuder bloggen möjligheter att delta i en fortgående diskussion, ett samtal om nästan vad som helst, att ge och ta, att svara eller låta bli att svara.
Internet har helt enkelt inte vuxit upp än. Det kommer ta några år innan den akademiska världen upptäcker vad den verkligen kan användas till. Man kanske skulle kunna förklara det hela ur ett generationsperspektiv. De flesta som använder internet NU är 15 - 25, och där kanske intresset för litteratur inte är så stort. Just nu är internets styrka information (och frihet till information); Google, wikipedia... Angående modebloggar etc. är bloggen egentligen ett väldigt brett begrepp. Det finns redan förgreningar som bilddagboken.se, och snart kommer det säkert finnas nya, bättre anpassade forum för "diskussionsbloggar" som denna, och för tex. modebloggar.